Livet i bygget!

Jag hade det på känn. Jag hade det på känn att du skulle komma tillbaka till mig. Har trott jag hört dit mjaoande utanför fönstret flera gånger och ropat på dig en gång i timmen. Men du syntes inte till på flera dagar. Har sovit med fönstret öppet och väntat på ditt rop i gryningen. Den dagen har kommit tillslut. Dagen då du inte finns hos mig längre. Idag kom beskedet att du blev påkörd på den stora vägen. Varför gjorde du detta? Jag kommer aldrig igen kunna hålla i dig. Aldrig mer kunna klappa dig eller aldrig mer ha dig i min närhet. Du är en stor saknad i mitt hjärta och ingen kommer kunna ersätta den platsen. Tror fortfarande att du sitter på trappan och vill in till oss och mysa. Men innerst inne vet jag att det kommer inte bli så. Aldrig igen. Kan inte tro att det är sant. Jag hoppas och tror att du kommer ha det bra. Men jag vill inte tro att jag aldrig mer få se dig. Du finns hos mig nu och föralltid. Älskar dig så oerhört mycket. Kommer aldrig glömma dig och din charm Bosse. Bosse, du var min andra halva. / Din matte!